Var vore vi utan vägmarkeringar?

När vi kör bil, cyklar på cykelbanan, eller går sträckan från gaten till flygplanet tänker vi nog inte på dem, men utan deras närvaro skulle vi utan tvekan bli förvirrade. Vägmarkeringarna, de vita eller gula tecknen på marken som säger var vi ska vara, och hur vi tar oss till vårt mål.

Har du lagt märke till att vägmarkeringar liknar varandra även när du besöker andra länder? Det beror på att de flesta europeiska länder följer en gemensam standard för vägmarkeringar som tagits fram av FN, vilken togs i bruk år 1968 och fortsatte att utvecklas fram till 1995. Och tur är väl det, för tänk hur förvirrande det vore om varje land hade sina egna vägmarkeringar.

Vägmarkeringar genom historien

Kan du gissa vilken vägmarkering som var den allra första? Ja, det är den som vi förmodligen tänker på först när vi tänker på vägmarkeringar, nämligen mittlinjen. Man kan ju förstå varför den kom först, år 1911, då privatägda bilar blev allt vanligare, och risken för möte gjorde att det plötsligt blev viktigt att hålla sig till ena sidan av vägen.

Den första mittlinjen målades i Michigan i USA, och i Europa blev England första land att adaptera konceptet tre år senare.

Kan du dina linjer?

Förutom mittlinjer pryds våra bilvägar även av bland annat varningslinjer och heldragna linjer. Varningslinjer dras i mitten av vägen, men är längre än en vanlig mittlinje och indikerar att du inte rekommenderas att köra över linjen, även om det är tillåtet.

Anledningen kan till exempel vara att sikten är begränsad, eller att en heldragen linje kommer längre fram. En heldragen linje, å andra sidan, betyder att det inte är tillåtet att korsa linjen under några omständigheter. Du som har behov av att göra vägmarkeringar kan till exempel höra av dig till Svevia: https://www.svevia.se/vagmarkering.